Grävande journalistik (del 3)

I denna, den tredje delen av den uppmärksammade reportageserien redovisas ytterligare en kategori:

Kategori 4. Den tyste. Den tyste föraren kännetecknas av att mycket sällan tala med sina passagerare. Han – detta är i 100 fall av 99 män – hälsar inte och svarar sällan på tilltal. Då de inte längre kan undvika kommunikation föredrar de oftast att kommunicera med gester eller i absoluta nödfall enstaka ord.  Inte ens i situationer där en viss informationsdelning kan tyckas vara berättigad bryter de sin tystnad. Ett par exempel. Exempel 1: I de flesta moderna bussar avgörs var nästa hållplats är i förhållande till bussens position genom gps-positionering i samverkan med en dator i bussen. Namnet  på nästa hållplats ropas relativt högt och tydligt ut i högtalarsystemet av densamma (datorn) och en lysdiodförsedd skärm i taket visar hållplatsens namn. Emellanåt händer det att gps-positioneringen och/eller datorn fallerar med följd att utropen och skärminformationen uteblir. vid sådana tillfällen har andra undersökningar givit vid handen att den allmänna uppfattningen då är att ett väl så gott och trevligt alternativ är att återgå till den tidigare ordningen innan de automatiska datorutropen infördes d.v.s. akustiska utrop från chauffören t.ex. ”Nästa hållplats Kista södra”. Emellertid tycks dessa förare inte hysa samma uppfattning utan framför i dessa situationer av informationsbrist fordonet under så kallad radiotystnad vilket får till följd att ovana och/eller slumrande resenärer lätt missar sin avstigning. Exempel 2: Den aktuella bussen har uppenbara problem med de bakre dörrarnas stängningsmekanism. Detta har i regel en stor del av resenärerna för länge sedan redan erfarit då de ett antal gånger har fått se dörrarna öppnas och stängas i ett tempo och frekvens som inte står långt efter bröderna Lindqvist dragspelstraktering under framförande av det populära musikstycket Viggen. Vid den tredje, möjligtvis fjärde hållplatsen som detta stängande och öppnande fortgår brukar i de flesta fall även föraren inse att taktiken inte fungerar längre då bussen vägrar starta p.g.a. felsignal till bussens dator. Föraren kan i denna situation göra något extremt ovanligt: Han kan försiktigt lämna förarutrymmet för att småspringande bege sig ut i passagerarutrymmet med sikte på den malfungerande dörren! Han låter för säkerhets skull dörren till förarutrymmet stå öppen om situationen skulle utvecklas i en riktning att ett skyndsamt tillbakadragande kan anses vara befogat. Föraren beger sig alltså, utan att möta passagerarnas häpna blickar, raskt till den fallerande dörren för att med självsäker min knuffa till den ett par gånger. Därefter skyndar föraren tillbaka till sin plats, stänger sin lilla dörr och försöker återigen starta fordonet. Vilket inte går. Proceduren upprepas ett flertal gånger under det att ansiktsfärgen på föraren antar en stigande grad av högröd ton. I enstaka fall kan ett mumlande höras från föraren under förflyttningarna. Under tiden sprider sig en allt större informationstörst bland passagerarna, vilka under tiden har betraktat föraren under en tystnad som hade gjort cirkusbröderna Bronett gröna av avund. Är bussen trasig? Kan den explodera? Skall den evakueras? När kommer nästa buss? Hinner jag med pendeltåget till Märsta? Skall man sitta kvar? I denna fas av den laddade situationen kan man så få se något så ovanligt som att passagerare tar av sig sina hörsnäckor, lyfter blicken och hör och häpna till och med tilltala en medpassagerare!Först två som samtalar medan övriga lyssnar spänt, sedan två till och till slut kan det sluta med att alla passagerare pratar! Det är en fantastisk upplevelse! Till slut, om situationen utvecklas till ohållbarhet d.v.s. att bussen befinns vara okörbar och föraren ser att passagerarna har rest sig i sina säten och kakafoniskt ropar efter information kan föraren drista sig till ett kort uttalande i högtalarsystemet t.ex. ”Bussen är trasig. Nästa buss kommer snart!”

I nästa avsnitt av denna reportageserie, vilken publiceras inom kort, kommer ytterligare allvarliga avslöjanden att läggas fram.

Om R som i traktor

Jag är en man i mina bästa år, född och uppvuxen i Göteborg och sedan drygt 20 år boende i Sollentuna. Förutom att skriva är jag intresserad av musik, mat, litteratur och så förstås min familj och alla våra goda vänner.
Detta inlägg publicerades i Om att resa i jobbet. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.